Du har arbetat med det skrivna ordet i över halva ditt liv, som journalist, chefredaktör, författare och förläggare. Varför har det dröjt ända till 2025 innan du debuterar som skönlitterär författare?

– Som journalist har det känts naturligt för mig att utgå från verkliga livshändelser i mina böcker. Gräva där jag står. Först nu vågar jag ta ut svängarna och vara ännu mer lekfull i mitt skrivande. Tuffa livshändelser har slipat ner mig, gjort mig en aning modigare, mindre ängslig, tror jag. Lusten har fått styra. Det har känts fantastiskt roligt att få skapa en egen romanvärld i Nice.

Din roman är den första delen i den nya feelgoodserien ”Rivieradrömmar”, och kan även placeras inom den relativt nya genren ”healing fiction” som fått stort internationellt genomslag och uppmärksammats av tidningar som New York Times, The Guardian och Vogue. Vad är egentligen ”healing fiction”?

– För mig har det alltid känts läkande både att skriva och läsa böcker. Att kunna fly till en berättelse, en trygg plats där man kan luta sig tillbaka, se vart historien tar vägen och vad den i sin tur reflekterar inom mig – detta är ”healing fiction” för mig och jag tror vi behöver det mer än någonsin. Efter min senaste bok, den självbiografiska romanen ”Vi ses på andra sidan” har jag fått oerhört många läsarbrev från människor som känt igen sig och fått tröst av att läsa. Likaså för fackboken ”Catpower – kattens läkande kraft” som nu är såld till 15 länder.

– Jag hoppas att min nya romanserie ”Rivieradrömmar” ska få människor att känna ännu mer hopp och tro på både vår egen och kärlekens kraft.

I din roman, ”Där lavendelfälten blommar”, står staden Nice i centrum för tre kvinnors vänskap. Vad betyder Nice för dig?

– Nice är en stor förälskelse både för mig och för huvudkaraktären Julia. Att få låta berättelsen utspela sig här har varit så roligt, att få använda favoritplatser, naturen, ljuset, historien och kulturen på Rivieran som en setting för denna nya romanserie om tre kvinnor som möts och vågar börja om sina liv. Nice hjälpte mig att vidga min värld och släppa in nytt ljus när allt kändes som mörkast.

– En av mina väninnor här beskrev det så bra, hon sa att ”Nice är en plats för många vilsna själar”. Det är lite av en smältdegel för människor från hela världen som dras till solen och havet för att börja om.

Redan i din förra, självbiografiska, roman var det tydligt att ensamhet och kvinnlig vänskap är viktiga ämnen för dig, och du har också grundat flera magasin där kvinnliga relationer stått i fokus. Berätta?

– Jag har alltid varit intresserad av mänskliga relationer, att försöka förstå våra drivkrafter. I tidningen Mama, som jag grundade 2003, handlade det om mammarollen, och att låta mammor känna sig sedda. I min nya bok handlar det om att vidga världen utanför den närmsta familjen. När min man, Anders, gick bort 2021 och barnen efter ett tag flyttade hemifrån blev det så tydligt hur sårbart livet är.

– Det har känts lekfullt att utforska vad ensamhet, vänskap och kärlek kan innebära i det stadie i livet där många är kantstötta av livet och barnen blivit stora. Många är rädda för att fastna och att tappa både energin och kontrollen. Jag hoppas att min roman ”Där lavendelfälten blommar” ska kännas som en skön verklighetsflykt med avstamp i livets stora frågor.

Tre kvinnor har huvudrollerna i Rivieradrömmar: Julia, Michelle och Lisa. Vad kan du berätta om dem?

– De är alla tre kvinnor som har flyttat till Nice för att börja om efter olika slags livskrascher. I min research har jag inspirerats av människor som jag har lärt känna här i Nice. Huvudkaraktären, Julia (delvis baserad på mig) är änka, mamma och författare som åker på semester hit. Hon är till en början väldigt skör, längtar efter att hitta kärleken igen och är livrädd för att vara ensam.

– I Nice får hon två nya väninnor, Lisa och Michelle. Lisa är en driven entreprenör som har sålt sitt bolag, skilt sig och lämnat man och barn i Sverige. Nu försöker hon hitta sig själv efter att ha jobbat dygnet runt i många år. Michelle är mäklaren som flytt Paris sedan hon fått sparken från byrån efter att det hemliga förhållandet med hennes chef har avslöjats. Hon älskar löpning och försöker springa ifrån allt som hänt. De tre kvinnorna är ganska olika, men dras till varandra just när de behöver nya vänner som allra mest.

Vilka författare och romaner har varit healing fiction för dig?

– Åh, det är många. Från Shantaram av Gregory David Roberts, till Jojo Moyes, Livet efter dig. Jag har också alltid dragits till franska romanförfattare som Muriel Barbery’s Igelkottens elegans och Valerie Perrins Färskt vatten till blommorna. Jag läser gärna både feelgood och kriminallitteratur, som kan kännas läkande i sitt sätt att gåtan nästan alltid får en lösning. Joyce Carol Oates och Elizabeth Gilbert är två andra favoritförfattare jag aldrig tröttnar på.